Hälsa på Elin i Munchen 

Hösten 2013 så flyttade min syster till Munchen och började jobba som au pair. Det här tog väldigt hårt på mig. Det var liksom min stora idol i livet som hela tiden bott i samma hus som mig och nu helt plötsligt inte fanns där. Så jag saknade henne extremt mycket. Så mycket att till slut satte mamma mig på ett plan och så flög jag till Munchen. Det var första gången jag flög så jag var väldigt nervös och allt med resan ditt var inte perfekt, men stunden jag fick syn på Elin bara släppte allt. All saknad jag hade känt och stress över flyget försvann och jag kände bara lättnad. Och hela tiden där var bara så fin. Få umgås med Elin och hänga i en så vacker stad var underbart! 

Första Säffle Pride 

2015 anordnades Säffles första Pride parad. Och jag var en del i det. Jag var en del av Promotorerna som arrangerade det hela. Det är på riktigt det coolaste i mitt liv. Den coolaste information som finns om mig. Den 25:e Juli 2015 gick ca 1500 människor på Säffles gator för ett öppnare Säffle. Sen dess har tradition av Säffle Pride förts vidare och i år blir det 4:e året. Så alla jag känner, den 21:e Juli är det dags igen!!! Jag är så glad att Säffle Pride lever vidare genom eldsjälarna i Säffle. Ni är BÄST. 

P.S. Dom första två åren arrangerade jag, tredje så höll jag tal och nu borde jag ju vara konferencier. Tycker inte typ alla det? 😉  

 

Cap Verde 

Första riktiga solsemster som jag var på var till Cap Verde. Det var jag, mamma och Elin som åkte ditt för att fira att mamma skulle fylla 50 år. Vi var där i 2 veckor och bara njöt. Det var extra speciellt för vi har aldrig gjort någon sådan resa tillsammans förut. Mamma har aldrig haft råd med det, det är väl så när en är ensamstående morsa till 2 snorungar. Men nu gjorde vi det och kunde få tid att bara bonda. När en är hemma är det så lätt att gå varandra på nerverna, men i Cap Verde är det "no stress" som dom sa konstant. Sen är det ju en bonus att en kan ligga på stranden och sola, bada i Atlanten och få äta gott.  

Way out West 

Första året jag var på Way out West var med Elin innan hon flyttade till Munchen, så det är klart att jag har massa fina minnen från det. Men det jag tänker mest på är ändå Way out west med Johanna. Vi har varit där 2 år tillsammans nu (vi missade förra året). Och det har varje år varit så fint. Vi springer runt i slottskogen tillsammans. Stannar till på någon random spelning vi inte riktigt kollat upp men diggar ändå med som om vi kan varje sång. Vi sitter i gräset och äter något gott och förhoppningsvis lite flottigt ibland. Vi ser superbabe ut, för lets face it, vi är superbabes. Gå till Oatlys tält och göra allt för att få en t-shirt eller något annat gratis. När vi inte är på området så badar vi i havet eller dyker i Beyond retros fyndhögar. Sen ska en inte ljuga, klart som fan att jag kan bli irriterad på Johanna när vi är där. Typ att hon inte fattar att jag verkligen vill gå på den där spelningen eller inte orkar umgås med alla människor hon känner det. Men jag lämnar ju alltid Way out west och älskar henne lite mer varje gång.  

Budapest 

Det började med att vi inte ville åka på någon typisk studentresa och supa. Vi ville göra något kulturellt, något som vi verkligen skulle komma ihåg. Och då skämtade jag och Clara om att vi borde åka till Budapest. Johanna var på och plötsligt var vi påväg till Budapest. Resan till Budapest är min bästa resa som jag gjort för det hade allt: Vackra vyer, vackra badhus, god mat, bra shopping, mycket coolt kulturellt utbud, alkohol som jag lagligt kunde köpa, vackra caféer, ruinpubs, LANGOS (jag älskar langos). Men framför allt hade jag bästa resesällskapet. Clara som var vår reseguide, hade koll på all info och hade planerat när vi skulle göra alla olika grejer. Hon gjorde alltså allt det som jag och Johanna var för stressade för att göra under våren. Hon var också den en lutade sig mot om något var jobbigt och fick en tillslut att le. Så hade vi Johanna som såg till att vi höll oss sponta och tog dagen som den kom. Hon var också den som kunde få upp vårat humör om det var tung stämning. Alltså hade jag bästa resesällskapet och jag är så glad att vi gjorde den resa tillsammans för jag tycker att den endast har fört oss närmare. 

I början här på Marieborg 

För att avsluta skulle jag vilja åka tillbaka till i höstas. För jag önskar att jag då hade uppskattat livet här på Marieborg lite mer. Inte för att jag inte gjorde det, men jag önskar att jag hade försökt lagt alla små detaljer på minne. Önskar att jag pratat mer med en och lagt mindre fokus på något annat. Jag önskar att jag hade njutit mer av den tiden och inte bara vilja ha våretyderna (pjäsarbete). För nu är våretyderna här och jag är jättenöjd och glad, men jag önskar bara att jag inte hade försökt springa förre hela tiden.