Att flytta hemifrån
Allmänt ❤ 2017-11-30
För ungefär 3 månader sen flyttade jag ifrån Värmland till Norrköping. Det var allra första gången någonsin som jag skulle flytta hemifrån. Nu skulle jag inte längre kunna förlita mig på att mamma diskade upp efter mig eller handlade mat åt mig. Nu skulle jag göra det själv. Och det som var värst med hela flytten, jag skulle vara 276 km ifrån mamma och pappa. Med det här i åtanke så förstår ni nog att min flytt var ganska känsloladdad. Jag grät i stort sätt hela dagen igenom och sen några dagar till. Det var nog tur att jag flyttade in i ett kollektiv med superfina människor annars hade jag varit ett vrak mycket längre. Dom tog emot mig med öppna armar och det hela blev en mycket lättare övergång.
Nu har jag bott här i 3 månader och jag trivs jättebra. Jag är väldigt bekväm med att bo i ett kollektiv, vilket jag inte trodde att jag skulle vara. Vi hittar på massa roliga grejer tillsammans (anledningen till varför jag glömmer uppdatera ibland), nu har vi t.e.x secret santa för oss i huset. Men det är klart att jag fortfarande kan ha hemlängtan. Jag kan fortfarande ringa mamma och gråta en liten skvätt, för en blir aldrig för gammal för att sakna mamsen.
