Den 25:e juli klockan 01:25, trots att jag gick och la mig klockan 22:00 så hade jag ännu inte somnat. Jag låg nämligen och tänkte på Säffle Pride. Tänkte på allt som skulle kunna gå fel, tälten blåser iväg, något är fel med tekniken, artisterna är borta, ingen kommer, någon hotar tåget med våld eller att det hela skulle bli översvämat. Jag hade ont i magen och hade svårt att lugna ner mig, så sömnen fick vänta. När jag på morgonen var på väg mot kanalparken såg jag hissade prideflaggor på Stora torget, och då kom glädjetårarna. För jag insåg att trots alla farhågor så är det något stort pågång, vi ska arrangera Pride i Säffle. Något som jag för ett halvår sen trodde var omöjligt!

 

Allt fungerade bra. Funktionärerna var aktiva och vi var snabbt klara med arbetet nere i kanalparken. Och plötsligt var det dags att göra sig iordning och bege sig mot Furuskogsparken, där paraden skulle börja. Jag kommer dit klockan 14:00. Alla funktionärer är där och har satt upp bord där de ska sälja T-shirts och flaggor. Hanna (min kusin) gör ansiktsmålningar. Klockan börjar närma sig tre och min räddsla över att ingen kommer dyker upp igen. Det börjar duggregna, nu vill nog ingen gå ut, tänker jag.

 

Men regnet stannar upp och snart börjar folk att droppa in.folk, parken börjar nabbt fyllas Viktor tar megafonen och får alla ställa supp sig i ledet redo att gå. Först går banderollen med Säffle Prides logga och bakom den visade det sig senare att drygt 1000 människor slöt sig an. Det visste jag inte då när jag sprang runt i tåget överlycklig med glädjetårar som sprutade åt alla håll. Jag tittade bakåt när vi nästan var framme och insåg att jag inte kunde se slutet av tåget. Jag hann tänka: hur ska alla dessa människor få plats i parken. Men vi fick plats! Dag Rogne intog scenen som öppningstalare. Sen gick hela programmet väldigt fort. Alla på scenen var mycket bra. Bäst enligt mig var såklart min syster Elin som höll tal. Inga ord kan beskriva det. Och surprice surprice, tårarna sprutade.

Som tur var så hade jag kära vänner i publiken som kunde torka tårarna (utan handskar). Alltid lika skönt att ha med sig såna bra vänner. Lyckades till och med få dem att komma ut ur garderoben, bokstavligt talat! Vi hade en rosa garderob i parken som det stog "Kom ut" på. Själv kom jag ut medans jag sjöng "I'm coming out" av Diana Ross.

 

Helt plötsligt var det slut och dags att plocka ihop. Självklart var det då det häftigaste regnet kom, tack alla väder gudar! Eftersom jag är den enda i Promotorerna som är under 18 fick jag säga hejdå och godnatt när resten gjorde sig redo för efterfest på Harrys. Jag stannade hemma och åt pizza och bara kände mig så nöjd. Vaknade idag och ser att vf, nwt och EXPRESSEN har skrivit om Säffle Pride. Jag läste det Expressen hade skrivit och ser att det står "Värmlands största prideparad- i Säffle. Under lördagen har fler än 1500 Säfflebor gått i en prideparad – den största i Värmland någonsin".

 

 

25:e juli 2015 är nerskrivet i historien som dagen då Säffle Pride blev Värmlands största prideparad. Och jag trodde bara för ett halvår sen att ha pride i Säffle var omöjligt och om 50 personer kommer ska vi vara riktigt glada. Bara i fredags tänkte jag "Det ska ju regna ganska mycket som om 200 personer kommer så är ju det underbart". Men 1500 personer valde att trotsa regnet för att visa vart dom står. Jag känner en enorm kärlek till min hemstad och tror absolut att efter gårdagen är det ett "öppnare Säffle" jag bor i.