2018 i Selfies
Allmänt  ❤ 2018-12-31

 
2018 har varit en jäkla upp och ner år. Det som det har varit fullt av är bilder i alla fall, ganska fina och underbara bilder om jag får säga det själv. Kanske inte selfies egentligen men jag ska vara ärligt jag tänkte att det var en kul variant av året i tillbaka blick.  
 
 
Året började starkt med en resa till London. En resa främst för att se en musikal som jag drömt om och som jag och Elin slogs för att få biljetter till.  
 
 
Och när vi ändå var i London passade vi på att se en till musikal, “Kinky boots”. Och aså alla borde se Kinky Boots, fan vilken bra musikal. 
 
 
Tillbaka i Sverige påbörjade jag vårterminen på Marieborg. Kom tillbaka till mina vänner och lite festande, en ska ju vara ärlig.  
 
 
Johanna kom hem från Frankrike 2017 och kunde då i början av 2018 hälsa på mig i Norrköping.  
 
 
Vi jobbade hårt i skolan med både filmande av monologer och började jobba med våra våretydsgrupper. När vi filmade min monolog var det klass 1 varning och vi var ute i kanske 4 timmar. 
 
 
Efter filmandet åkte jag och Fanny hem till henne i Rogslösa. Vi spenderade hela helgen i hennes soffa och kollade på “True blood”. 
 
 
Bara jag som försöker vara söt i tröjan som mamma köpte åt mig. 
 
 
Jobbade hårt i skolan, umgicks med vänner och bara tog det lugnt i mitt rum som jag älskade sååååå så mycket!!! 
 
 
Slutade vara tonåring! 
 
 
Värmen kom ordentligt redan i maj, och varje ledig sekund spenderades i trädgården med så lite kläder som möjligt. Helst med alla underbara vänner och kanske en pizza. 
 
 
Njöt av varje stund med mina älsklingar från Marieborg. 
 
 
Avslutade skolåret med en föreställning som jag blev så nöjd med. Alldeles för snabbt var allt bara slut. En skulle säga hejdå till allt och alla som en lärt sig att älska under terminerna som gått. Det var en rent nöje att få jobba med alla på skolan och lära sig så mycket av dom. Tack!
 
 
När skolan var slut flyttade till en lägenhet inne i centrala Norrköping. En underbar lägenhet som jag fick hyra över sommaren.  
 
 
Sommaren spenderade jag med att bada och jobba.
 
 
Det bästa midsommar firandet hölls ju hos Fanny i Rogslösa. Massa midsommarlekar och det hela slutade med nackenbad i vättern. 
 
 
Även fast jag jobbade ganska mycket så hann jag med att åka hem till Värmland och gå på Anna Svärd på den bästa teatern med min bästa mamma.  
 
 
Jag hann åka till ön där dom spelat in Saltkråkan, Norröra. Det var en trevlig båtresa och en supergullig tour på ön. 
 
 
Jag hann också umgås med mina babes i Norrköping och hänga i min lilla sommarstuga som jag kallade det för. 
 
 
Alldeles för snabbt var min sommar i Norpan över. Jag fick säga hejdå till mina vänner och framför allt till Bamse. Gud vad jag kan sakna Bamse! 
 
 
Jag lämnar sommarstugan för att komma till en lägenhet som är i ett totalt flyttkaos. Flera flera år av att bo i en och samma lägenhet skulle ner i lådor och in en flyttbil.  
 
 
Tog en paus i allt flyttande och åkte till Göteborg. Gick den världens första mansfria festival. Den skönaste festivalen jag varit på.  
 
 
Försökte se cool ut när jag röstade för första gången. Men inombords skrek jag av glädje, jag ska förbättra världen. Inte för att läget nu ser så himla bra ut då... Va fan ska en behöva säga och göra föra att folk ska sluta rösta på SD?
 
 
Nya lägenheten invigs 
 
 
Och helt plötsligt bor jag i Stockholm, med min mamma men det får jag leva med.  
 
 
Jag hälsar såklart på i Säffle för att träffa pappa och så. Och se Säffleoperan såklart, det kan en ju inte missa! 
 
 
Jag började vlogga, eller jag provar ju det fortfarande. Min favorit video var helt klart att överraska mamma med att juldekorera lägenheten. 
 
 
Mina vänner finns lite överallt i Sverige. Vilket kan suga, men det bästa är ju när jag får hälsa på dom. När en kan julmysa hos Fanny och Therese, eller se Johannas klass sätta upp föreställningar, gå på ljusvandringar i Norpan med Maia osv... 
 
 
2018 har varit ett väldigt konstigt år. Det har varit ett år fyllt av kärlek och glädje, men också smärta och tårar. Det har varit ett år av att försöka klättra upp från den avgrund som är mig själv. Jag är fortfarande kvar där nere men jag är påväg upp och 2019 blir förhoppningsvis året då jag kan lämna lite av den här smärta bakom mig. 
 
 
2019 året då ska jag försöka göra något kreativt varje dag. Ses då! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback