När vi satt där på läktaren med alla barnen så blev jag kär. Dom skapade något riktigt särskilt på scenen och lyckas verkligen fånga känslor bara med kroppen. Och det bästa var att se barnens ansikten, hur mycket dom älskade det och sögs in av historian. Det var där någon stans som jag insåg att jag absolut kunde tänka mig att jobba med det. Så detta året sökte jag och fick jobbet. Så numera hänger jag med Bamse. Och det är därför jag är lite dålig på att uppdatera, för att jag hänger i Bamses Värld.