Det var i torsdags kväll som jag skrev till mamma att jag var sugen på att åka hem. Ladda upp batterierna lite. Svaret som jag trodde skulle komma var "men det blir ju så dyrt och jag ska göra annat". Men svaret blev "Gör det, jag betalar biljetten". Så nästa dag satt jag på ett tåg påväg hem. Blir hämtad i Karlstad av pappa och får åka bil hela vägen till Smörgraven. Det är såna hör tillfällen som jag tycker om att allt i huset är som det alltid har varit dom senaste 20 åren. För det är så många minnen i huset. När jag tittar på den schackmönstrade golvbiten kommer jag att tänka på att när vi hade hundvalpar så brukade vi ställa deras säng där. I middagsbordet står Karin inristat. Jag fick massa skäll över det då, men nu känns det värt det.

 

 

Det bästa med Värmland (förutom att jag har familj där) är ju att Clara och Johanna finns där. Och skriver en att en är hemma så kommer dom i bilen så vi kan se Mello tillsammans. Så vi kan prata om allt annat än Mello. Så vi kan dricka Milshakes. Så vi kan dansa till vinnarlåten. Tack, behövde verkligen en sån kväll. Ni är dom finaste vännerna en tjej kan be om.

 

 

 

 

6:04 gick tåget för att hinna till skolan idag. Min lilla mini-semster var nu över.